Kvinnor blir till gatukonst i storformat

http://svt.se/2.151929/1.2346590/en_jattelik_hyllning_till_kvinnorna

Måste ses!

Befria & besudla

Under en tid som jag medvetet försöker att ta notis om mina drömmar sover jag ironiskt nog ungefär lika bra som en chack-pundare.

Passande nog såg jag här om kvällen Inception. Snygg. Tänkvärd. Hade hoppats på inspiration men den kom inte. Men jag undrar… vilka är alla dessa främlingar jag drömmer om? Är det människor jag mött men inte minns? Eller skapar jag dem bara ur tomma intet med utseende, personlighet och stil. En människoskapare. Som Gud. Grymt bra gjort i så fall. Liksom historierna. Gränslös fantasi. Hur fångar man den?

Befriande… Att vara spontan i den kreativa processen och att bokstavligen slippa bli synad i sömmarna.

Frustrerande… Alla idéer som föds men som jag inte har tid att ta mig an.

Jag upplever att de drömmar som jag har nästintill fotografiska minnesbilder från är tråkiga och svåra att arbeta med medan de som jag minns vagt befriar mig. Jag trodde det skulle vara tvärtom.

Två saker försöker jag att undvika med varierande framgång. Att pressa mig själv att fortsätta när lusten tagit slut och att värdera och döma det jag gör. Det förstnämna är lättare än det sistnämnda…

Sen tog det ju lite tid för mig att komma igång. Så jag började med att signera mitt mobila klotterplank. Sen flöt det liksom bara på.

Gjorde en spraymall av kartong men tror att hårdpapp hade varit ett bättre val.

När jag åkte buss häromdagen kom jag på mig själv med att torka av sprayfärg från mina fingrar på ryggstödet till bussätet framför. Jag har nu besudlat det offentliga rummet. Och i imman på glaset till en busskur skrev jag min tag. Jag är en patetisk liten gatukonstnär.